*
jag mår illa utav det här, jag vet exakt hur det kommer att vara, ni två, exakt på ert äckliga sätt mot andra som när ni är med varandra. Jag älskar er men jag hatar er när ni är såhär, erat bitchiga sätt.. fyfan,
är du borta vet jag inte vad jag gör
slutar du, då vet jag inte vad jag gör.
jag kommer verkligen inte kunna leva utan dig, jag har kännt såhär i snart 2½ månad och jag trodde äntligen att allt skulle bli som vanligt igen, att jag skulle få träffa dig varje dag igen & kunna prata med dig. men sen ser jag på facebook att du ändrat din "jobbar på" på facebook, och nu vet jag inte vad jag ska tro eller göra. utan dig så klarar jag mig inte, så är de bara. ska jag behöva ha den här känslan nu hela tiden? jag kommer inte klara det. jag ber till gud om att du ska vara kvar när jag kommer på onsdag. snälla
jag var kär i dig
visst, jag kanske inte var den bästa på att visa mina känslor för dig, jag kanske inte behandlade dig som du förtjänade. men om du bara visste, om du visste hur allting kändes för mig, jag visste inte vem du var, vi hade aldrig träffats, du visste inte att jag verkligen var kär i en annan, men jag hade precis insett att det aldrig skulle bli något emellan oss två. jag hade precis börjat få känslor för dig, jag kände för första gången någonsin en känsla för dig, jag vet inte vad det var men jag började verkligen bli kär i dig, sen en dag slutade du höra av dig, några dagar senare ser jag på facebook att du har ett förhållande med en annan, jag trodde verkligen inte att det var sant. då i början kände jag ingenting överhuvudtaget men sen när du en dag skriver till mig på chatten, då märkte jag själv hur jag reagerade. jag saknar verkligen dig & om du bara hade gett mig en chans så kunde jag ha lovat dig att det skulle bli du & jag. men nu blev det inte så, och jag har insett nu, när det är försent, att jag var kär i dig, jag var verkligen det.
