Jag är sjukt rädd för döden !? Just nu så sitter jag här och har panik & gråter över x..

Att inte veta vart man kommer eller vad som händer när man dör. Kommer man till något bättre ställe eller ligger man bara där i sin kista och ingenting händer, att man slutar existera. Jag vill inte att mitt liv bara ska ta slut så fort, men nu när jag vet vad som hände med x så vet jag att jag kan dö när som helst, var som helst och hur som helst. Livets slut kan gå så fort, jag kan vakna en morgon och gå till bussen men när jag står där och väntar på bussen kan det komma en bil och köra ihjäl mig.. Man vet aldrig vad som kommer att hända. Men jag vill verkligen inte tro att livet bara tar slut, jag vill att det ska vara så att man kommer till något annat ställe så att man kan sitta och titta och veta hur det är med ens familj och vänner, himlen skulle ju vara perfa, att sitta och titta ner på alla.. Jag kommer ihåg när min kanin dog för 4 år sen.. Den andra september 2007, jesper & sandra (hans tjej som han hade då) skulle typ göra rent i hans bur och så, och dom märker att han mår dåligt och typ inte kan stå upp utan att ramla, och jag kommer ihåg att mamma hade jobbat på natten men jag sprang in deras sovrum och grät som fan och så ringde vi djursjukhuset och vi fick komma dit, där inne i något litet, vitt rum låg min älskade pelle på en "bänk" och mådde dåligt. Mamma är ju allergisk satt hon stannade kvar ute och efter ett tag gick pappa också eftersom att han orkade inte vara kvar där inne. Och dom sa att dom inte kunde göra någonting och han var gammal osv. så att dom tyckte att det bästa var ifall han fick dö. Jag tror inte att jag fattade riktigt vad som hände, att pelle skulle avlivas.. jesper sa åt josefine och mig att gå ut ifrån rummet men jag ville egentligen vara kvar där inne och bara vara med pelle, min lilla älskade kanin som jag haft hela mitt liv.. men gjorde som jesper sa.. Innan jag gick ut kramade jag pelle för sista gången och grät som fan. Josefine och jag stog utanför rummet och jag typ skrek och grät så mycket att jag skakade, efter ett tag kom jesper och sandra utifrån det där rummet och ah, vi åkte hem och jesper gjorde en liten "kista" som vi la honom i och jag la i en nalle som det stog "forever and ever, you and me ♥" på.. Den natten kunde jag inte sova och räknade timmarna efter att han dött..

Det är typ den enda gången jag varit med om att någon i min familj eller släkt dött, och jag är sjukt glad över det.. Visst är det några stycken jag vet om har dött men inte någon person jag verkligen känt.

Och så nu, så dör x.. visst, det är inte heller någon släkting eller så men hela min släkt på mammas sida kände honom och ja.. det är sorgligt som fan.. Därför är jag rädd för döden. För att jag inte vet vad som händer efter döden, ifall man kommer till något annat ställe eller vad som helst..