who's gonna save me when youre gone?

Tack för att du alltid finns här, för att du alltid frågar hur jag mår och ser när jag mår dåligt. Säger att du finns ifall jag vill prata om det hänt något. Tack för allt du gör för mig.
Förlåt för att jag inte lyssnar, förlåt för att jag inte gör som du säger och för att jag gör dig besviken. men det är inte meningen, jag älskar att se dig glad men jag kan inte göra det bara. det är så mycket enklare såhär, jag mår bara sämre utav att göra det, ångesten kommer & illamåendet blir bara värre. jag vet själv att det bara blir värre & värre för varje dag som går men det funkar inte, det går verkligen inte för jag har försökt, det har jag.
förlåt för att jag aldrig sagt tack & förlåt tidigare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0